Svensk ordbok 2009, webbversion

1värst adverb, superl. ●se äv.ond på mest o­gynnsamt eller skadligt sätt vard.Nollhuvud­staden rapporterades vara värst drabbad av jord­skalvetinte så värstinte sär­skilt​ hon blev inte så värst besviken över förlusten, det var häftigt nog att komma till final inte vidare värstinte sär­skiltvard.​ han tycker verkligen om att um­gås med henne, men hon är inte vidare värst förtjust i hans sällskap sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. värster; jfr 1värre
2värst adjektiv, superl. 1se äv.ond som är mest o­gynnsam eller skadlig admin.hyckleri är det värsta hon vethan lyckades springa av sig den värsta stelhetendet blir värst för dig själv om du inte gör som jag sägervärst är det när vinter­kylan kommer○äv.svårast hans värste konkurrentvärst (av ngra)det var det värsta!uttr. för stark förvåning​ Det blåste så hårt i natt att tak­pannorna flög av. – Det var det värsta! det var värst vad ...det var väldigt vad ...​ det var värst vad det regnar; det var värst vad det har blivit dyrt att klippa sig i värsta fallsefall 3 släkten är värstse1släkt sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen2bäst vard.; ofta iron.admin.han ska all­tid vara värst i all­tingvärst (av ngra)sedan 1891