substantiv,
ingen böjning, neutr.
●starkt och störande (och ihållande) ljud
komm.JFRcohyponymbullercohyponymoväsen
barnen förde ett förskräckligt väsenvad är det för väsen på gården?○äv. bildligt, särsk. om (positiv el. negativ) reaktiondet är dumt att göra för mycket väsen av att han kom för sentdet finns ingen anledning att göra för stort väsen av segern eftersom motståndaren var skadadinte göra så mycket väsen av siginte märkas så mycket
det är dåligt skyltat och köpcentrumet gör inte så mycket väsen av sig på håll
sedan 1807äldre sv. väsende, väsent ’vistelseort; verksamhet; oväsen’; av lågty. wesen, wesent ’tillvaro’, ty. Wesen ’tillvaro; levande väsen; oväsen’; urspr. bildn. till ett verb motsvarande 4vara; jfr o-
2vä´sen
substantiv,
plur. ~, neutr.
1människoliknande varelse
ibl. av mystiskt el. mytiskt slag
sag.yrk.JFRcohyponymindividcohyponymväsende
andeväsensagoväsentron på ett högre väsenhan såg inte ett levande väsen på flera dagarsedan 1804se 1väsen
2grundläggande andliga egenskaper
som är mer el. mindre unika för viss person el. företeelse
psykol.JFRcohyponymsjäl 1cohyponymnatur 3cohyponymkynne
hon är anspråkslös till hela sitt väsen○äv. försvagatmedvetande
glädjen över resan fyllde hela hans väsensedan 1558