Svensk ordbok 2009, webbversion
väsende
[
vä
´
-
äv.
vä
`
-
]
substantiv
~t ~n
väsend·et
●
väsen
vanligen av mystiskt slag
ngt åld.
sag.
yrk.
se
se
2
väsen 1
sedan ca 1640
av lågty.
wesent
med samma betydelse; jfr
1
väsen
