Svensk ordbok 2009, webbversion

väs`ka substantiv ~n väskor väsk·an●bärbar behållare med hand­tag och förslutningsmöjlighet för transport av före­mål (vanligen personliga till­hörigheter); ofta av relativt mjukt och formbart material, t.ex. läder kläd.JFRcohyponymbagcohyponymkasse 1cohyponymkoffert väsktjuvaxelväskadamväskahandväskaresväskahon fick bära den tunga väskan från hotellethon letade i väskan efter en pennaväskorna stod färdig­packadesedan 1525biskop Hans Brasks brevväxling (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)av lågty. weske ’kapp­säck’; urspr. samman­satt av våd och säck