substantiv ~n vätskor
vätsk·an●ämne i flytande tillstånd
dvs. med obestämd form men bestämd volym
fys.JFRcohyponym1gas
vätskefylldkroppsvätskaen flyktig vätskaen trögflytande vätskasuga upp vätskaspäd med ytterligare vätska om såsen blir för tjocken rödbrun vätska sipprade ur sprickanvid feber är det viktigt att tillföra kroppen mer vätskavara vid (sina) sunda vätskorvara i god balanssärsk. med tanke på omdömesförmåga
ingen som är vid sunda vätskor skulle köpa en så risig bil
sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. vätska; nordiskt ord, bildat till våt
2vät`ska
verb ~de ~t
vätsk·ar●ge ifrån sig vätska
särsk. med.med.såret vätskadevätskasedan 1664Subst.:vbid1-397318vätskande,
vbid2-397318vätskning