Svensk ordbok 2009, webbversion

vätt`e substantiv ~n vättar vätt·enen liten människo­liknande varelse enl. äldre folk­tro sag.yrk.JFRcohyponymtrollcohyponymälvacohyponymhuldra sedan senare hälften av 1300-taletSvenska Böner från medeltidenfornsv. vätter; gemens. germ. ord, urspr. trol. ’ngt som väger; betydande sak, ting’