Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et ~er
växt|gift·et1kemiskt medel mot ogräs
jordbr.trädg.användningen av växtgifter för ogräsbekämpning måste minskasedan 19112ämne i växt som kan orsaka förgiftning
vid beröring el. förtäring, hos människa el. djur, ibl. med dödlig utgång
bot.med.digitalis, morfin, kokain och andra växtgifter har medicinsk användningsedan 1855