Svensk ordbok 2009, webbversion

våd substantiv ~en ~er våd·en●av­skuret stycke tyg vanligen om­fattande hela tygbredden; som utgångs­material för sömnad hush.textil.klänningsvådkjolen var sydd i sex våderett segel med vertikala våder○äv.tapetlängd från golv till tak det gick åt åtta våder till lång­väggensedan 1000-talet (i sammansättn. huitauaþum ’vita kläder, dopkläder’)runsten, t.ex. Skepptuna, Upplandvanligen runform uaþum (dat.), fornsv. vaþir (plur., i bruþ vaþir ’brud­klänning’); gemens. germ. ord; jfr vadmal, väska