Svensk ordbok 2009, webbversion

vål`dsbrott substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en vålds|­brott·etbrott med in­slag av våld jur.komm.samh.grova våldsbrottallt tydde på att flickan hade ut­satts för ett våldsbrottett våldsbrott (mot ngn)sedan ca 1805