substantiv ~t
våll·and·et●det att vålla ngt
genom ngn handling etc. som aldrig var avsedd att få den uppkomna följden
särsk. jur.jur.komm.JFRcohyponymförskyllan
brottet var inte att betrakta som dråp utan som vållande till annans dödvållande (av/till ngt)sedan 1407öppet brev från domkapitlet i Uppsala om skadeersättning (Styffe)fornsv. wallande, wollande