Svensk ordbok 2009, webbversion

vack`la verb ~de ~t vackl·arbefinna sig i ett o­säkert jämvikts­läge och ofta svänga fram och till­baka med risk att när som helst välta el. falla komm.JFRcohyponymvingla vackla av trötthetbordet vacklade under bördanäv. bildligt, spec. i ut­tryck för svaghetimperiet vackladevacklande hälsaspec. äv.vara o­säker eller svävande språk­bruket vacklar i många fallrektorn vacklade mellan den hårda och den mjuka linjenvackla (mellan ngra)sedan 1633av ty. wackeln med samma betydelse; besl. med 2vagga Subst.:vbid1-385152vacklande; vacklan