[-bån´del.-båŋ´d]
substantiv ~en ~er
vagabond·en●person som för ett kringvandrande liv, utan fast bostad eller arbete
ofta med framhävande av frihet, obundenhet etc.
psykol.yrk.JFRcohyponymluffarecohyponymlandstrykare
sedan 1751; 1664: vagabundav fra. vagabond med samma betydelse; till lat. vagabun´dus ’kringströvande’; till vag