substantiv ~en ~er
vag·ant·en●kringvandrande skald
under medeltiden; vanligen rekryterad bland studenter och präster utan ämbete
histor.litt.vet.JFRcohyponymtrubadur
vagantpoesisedan ca 1630av lat. vag´ans, till vaga´ri ’ströva omkring’; till vag; jfr extravagant