substantiv ~n vaggor
vagg·an●spädbarnssäng som kan försättas i lätt gungning
heminr.babyn låg och jollrade i vaggan○äv. om andra föremål med liknande formpasservagga○äv. bildligt om ställe där ngn är född el. ngt har uppståtthans vagga stod i EnglandGrekland, vår civilisations vaggafrån vaggan till gravenunder hela livet
i de postumt utgivna memoarerna får vi följa henne från vaggan till graven; reklambilderna följer oss numera från vaggan till graven
(redan) i vaggan(redan) i späd ålder
redan i vaggan kom hon i kontakt med klassisk musik
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. vagga; till 2vagga
2vagg`a
verb ~de ~t
vagg·ar●sakta röra från den ena sidan till den andra
(som) i en vagga
NollJFRcohyponym1gunga 1
båten vaggades av vågornahon vaggade barnet till sömns○äv.sakta röra sig
som en vagga
båten vaggade i vågskvalpetvagga (ngn/ngt) (ngnstans)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. vagga; gemens. germ. ord, nära besl. med no. vaga ’röra sig fram och tillbaka’; jfr vackla
Subst.:vbid1-385304vaggande,
vbid2-385304vaggning
Och vid de skummiga stränderna hör jag din stämmas vaggande vågsorl till tröst. Räck mig de älskade händerna. Mörkret skall skrämmas. Kvalet skall släppa mitt bröst.Bo Bergman, Melodi (i Elden, 1917)