Svensk ordbok 2009, webbversion

vagn [vaŋ´n] substantiv ~en ~ar vagn·en●(fyr­hjuligt) hjälp­medel för marktransport som saknar egen framdrivningsanordning och där­för vanligen dras efter ngt tekn.trafik.JFRcohyponymkärra vagnhallvagnshjulhusvagnjärnvägsvagnsläpvagnen åk­tur med häst och vagnett gods­tåg med 44 vagnar○ibl. äv. om (spår­bundna) for­don med framdrivningsanordningmotorvagnspårvagnta vagn nummer 3 till Centralen○ibl. äv. om (del av) bilvanligen i sammansättn. direktionsvagnframvagnherrgårdsvagn○äv. (i tekniska samman­hang) om o­lika maskin­delar o.d. som glider på ett under­lagtraversvagn○äv. om enklare rullande an­ordningarbarnvagnkundvagntevagnfemte hjulet under vagnensehjul få ändan ur vagnense3ända inte vara tappad bakom en vagninte vara dum eller bort­kommenvard.​ hon är minsann inte tappad bak­om en vagn, utan finner sig till­rätta i vilket samman­hang som helst sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. vaghn; gemens. germ. ord, besl. med 2väga i bet. ’röra sig’