Svensk ordbok 2009, webbversion

vagnborg [vaŋ`n-] substantiv ~en ~ar vagn|­borg·enprovisorisk befästning med vagnar upp­ställda runt en läger­plats i försvarssyfte histor.mil.trafik.ny­byggarna byggde en vagnborg när de väntade an­fall från indianernasedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. vaghnborgh