Svensk ordbok 2009, webbversion

1vaj`a verb ~de ~t vaj·arsvänga fram och till­baka med stora långsamma rörelser om ngt högt och smalt NollJFRcohyponymsvaja träden vajade i vindenvajande gula raps­fältäv. om flaggaflaggan vajade på halv stångvajasedan 1755av nederl. waaien ’blåsa; fladdra’; besl. med 1vind, vinge Subst.:vbid1-385425vajande
2vaj`a substantiv ~n vajor vaj·anren­ko zool.sedan 1773av samiska vaja med samma betydelse