substantiv ~en ~ar
vak·en●mindre öppning i is
upphuggen el. naturlig
geogr.de vinterbadade i vakende högg upp en vak för att pimpelfiskahan gav sig ut på skridskor på tunn is och föll i en vaksedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. vak; gemens. germ. ord, besl. med sv. dial. väcka ’hugga hål i isen’; jfr nötväcka
2vak
substantiv ~et
vak·et●avstående från sömn
ofta för att vaka över sjuk person
med.sese1vaka 1
nattvaksedan 1855till 1vaka