verb ~de ~t
vak·ar1avstå från sömn
när man normalt skulle sova; ofta för att vid behov hjälpa sjuk person
Nollvaka vid en sjukbäddsyster Estrid vakar i natt○äv. bildligthålla uppsikt
över ngn el. ngt
vaka över sina ägodelarhan höll ett vakande öga över projektet○ibl. med angivande av slutpunkten för vakandetvanligen med partikelnin
vaka in det nya åretvaka (över ngn/ngt), vaka (in ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. vaka; gemens. germ. ord, besl. med lat. vege´re ’liva upp’, vig´il ’vaken’; jfr vigilia
2följa vågornas rörelser
om båt
sjö.vaka SÄTTsedan 1705sv. dial. vaka ’hålla sig över vattnet’; samma ord som 1vaka 1
3göra vak i
is
mindre brukl.jakt.vaka (ngt)sedan 1466–67Kämnärsräkenskaper i Stockholms stads skottebokfornsv. vaka; till vak
Subst.:vbid1-385447vakande,
vbid2-385447vakning (till 3);
2vak (till 1),
2vaka (till 1)
2va`ka
substantiv ~n vakor
vak·an1avstående från sömn
under en natt e.d.
med.nyårsvakavalvakahålla vakasedan slutet av 1200-talet (i sammansättn. natt-)Westgöta-Lagenfornsv. vaka
2taltrast
mindre brukl.zool.sedan 1815bildn. till 1vaka
Aftonen rodnar, vakan slår, stilla en doft ur hjärtat går. Blommande sköna dalar stråla sällhet då.Ur körstycket Under rönn och syren med text av Zacharias Topelius (1855) och musik av Herman Palm (1880).