Svensk ordbok 2009, webbversion

va`ken adjektiv vaket vakna vakn·are●som inte sover utan är vid fullt med­vetande admin.fysiol.klarvakenyrvakenhålla sig vakenhon låg vaken hela nattenhan var fort­farande vaken när hon kom hem○ibl. äv. (med konstruktionsväxling) om till­stånd, tids­period e.d.vakendrömi vaket till­ståndhan arbetar nästan all sin vakna tid○äv. bildligtupp­märksam, pigg en vaken och klipsk ung manhan har ett vaket sinne för mode­trendervaken (för ngt/SATS)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. vaken ’vaken, vaksam’; nord. ord, nära besl. med 1vaka, vakna