äv.
va´cuumva´cuum
substantiv ~et, plur. ~
vaku·um·et, vacu·um·et●fullständigt tomrum
särsk. med tanke på frånvaro av luft
fys.○äv. bildligtgenom landets ensidiga nedrustning uppstod ett militärt vakuum i områdethon levde i ett känslomässigt vakuumsedan 1611av lat. vac´uum med samma betydelse, till vac´uus ’tom; ledig’; jfr vakant