substantiv ~en ~ar
valp·en●unge av hund
psykol.zool.valpkulltiken hade fått valpar○äv. bildligtoerfaren (men framfusig) ung man
nedsätt.finansvalpsedan slutet av 1200-talet (i sammansättn.)Westgöta-Lagenfornsv. hvalper, hvälper; gemens. germ. ord, trol. med grundbet. ’skällande’