substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
valt|horn·et●ett blåsinstrument med mjuk, ngt dov och avlägsen klang
konstruerat av ett långt, i flera cirklar böjt mässingsrör med tratt
musikJFRcohyponymhorn 2
valthornistvalthornskonsertsedan 1717av ty. Waldhorn med samma betydelse, till Wald ’skog’, samma ord som vall 2