Svensk ordbok 2009, webbversion

1va`nära substantiv ~n van|­är·an●van­heder särsk. om förlust av yttre respekt samh.sociol.JFRcohyponymskam fotbolls­huliganerna drog vanära över Eng­landsedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. van­ära
2va`nära verb ~de ~t van|­är·ar●van­hedra samh.sociol.hans namn vanärades genom sonens skumrask­affärervanära ngn/ngtsedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. van­ära Subst.:vbid1-386787vanärande; 1vanära