Svensk ordbok 2009, webbversion

van´del substantiv ~n i vissa ut­tryck sätt att leva sitt liv ur moralisk syn­vinkel psykol.JFRcohyponymuppförande 1cohyponymleverne föra en hederlig vandelen person av tvivelaktig vandelhandel och vandelse2handel sedan 1621 (idiomet)jfr fornsv. vandel ’ersättning, gott­görelse’; av lågty. wandel ’förändring; förbättring; vandring; levnads­lopp; närings­fång’; besl. med 2vända; jfr förvandla, vandra