Svensk ordbok 2009, webbversion

van`dring substantiv ~en ~ar vandr·ing·en1längre tur till fots sport.JFRcohyponympromenad vandringsstavskogsvandringge sig ut på vandringgöra en lång vandringen guidad vandring i Bellmans fot­spår○äv. bildligt, spec.förflyttning från ett om­råde till ett annat folkvandringman mätte vandringen hos de radio­aktiva isotoperna○spec. äv. abstraktvandringar i tid och rumen vandring (ngnstans)sedan 15362an­ordning för över­föring av drag­kraft från djur till arbets­maskin t.ex. vid vatten­uppfordring; ofta i form av ett liggande hjul med axlar för kraft­överföring mest histor.jordbr.sedan 1872