substantiv ~n
van|hedern●förlust av anseende till följd av (moraliskt) klandervärda handlingar
ibl. utförda av ngn annan (vanligen närstående)
samh.sociol.SYN.synonym1vanära
JFRcohyponymskam
han drog vanheder över familjen genom sitt uppförandesedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. vanheþer; jfr heder