adjektiv ~t
van|vörd·ig●som brister i vördnad eller respekt
inte nödvändigtvis med negativ värderingadmin.psykol.hans elever var vanvördiga på ett uppfriskande och stimulerande sätt○äv. om handling e.d.hans vanvördiga uppträdanderevyns vanvördigaste nummervanvördig (mot ngn)sedan 1510Jungfru Marie Örtagårdfornsv. vanvirdhogher ’föraktad; vanvördig’