substantiv ~et
van|vett·et●våldsam eller sjuklig omtöckning av förståndet
psykol.JFRcohyponymvansinne
gripas av vanvett○särsk. (försvagat) med tanke på handling e.d.krigets vanvettdet vore vanvett att ge upp nu när vi är så nära måletsedan 1648jfr fornsv. vanvit ’oförstånd; dumhet’; till van- och vett