substantiv ~n äv. vard. vapendragarn, plur. ~, best. plur. vapendragarna
vapen|drag·ar·en●ung man som bistod en krigare och bar hans vapen
i samhälle av feodal typ
histor.mil.yrk.SYN.synonymväpnare
○numera bildligtstridbar anhängare
NN:s trogna politiska vapendragarengns vapendragare, vapendragare till ngnsedan 1541efter ty. Waffenträger, till Waffen tragen ’bära vapen’; jfr dra, dräkt