Svensk ordbok 2009, webbversion

varandra [-an´d-el.-an`d-] pronomen var|­andra●den ene den andre och den andre den förste i ut­tryck som an­ger ömse­sidighet Nollälska varandrade hjälpte all­tid varandra med jobbetde föll i varandras armarde accepterade varandras felen förening där med­lemmarna ställer upp för varandra○äv. i o­egentlig an­vändning utan ömse­sidighetde stod i en lång rad bak­om varandrade fick sitta i knät på varandra○ibl. äv. i fråga om icke-personliga före­teelsertvå fel som tar ut varandrakunna ta varandra i handsehand 1 sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)till 2var och annan Uttryck som de satt i knäet på varandra och de stod bakom varandra i kön är naturligtvis egentligen o­logiska. Men att ut­trycka samma inne­håll på ett fullt logiskt sätt skulle vara mycket krångligt, och där­för bör de o­logiska uttrycks­sätten accepteras. En bekvämlighetsprincip vinner här över en logisk princip. Jämför stilruta för dubbel.