Svensk ordbok 2009, webbversion

varian´t substantiv ~en ~er vari·ant·en●sär­skild, utskiljbar form som har egna sär­drag i vissa mindre väsentliga av­seenden spel.språkvet.vetenskapl.JFRcohyponymvariationcohyponymversioncohyponymmodifikation variantformfärgvariantplusvariantuttalsvarianthan talade en svår­begriplig variant av danskaen ny variant av sjukdomen○spec. i språk­historiska samman­hangav­vikande läs­art eller form som i en textutgåva ofta redo­visas i not variantapparat○spec. äv. i schack (el. liknande spel)sär­skild, beräknad drag­följd från visst utgångs­läge spelöppningsvarianti den komplicerade ställningen hann vitspelaren inte räkna i­genom alla varianteren variant (av ngt)sedan 1779av fra. variante med samma betydelse; till variera