Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n varpor
varp·an1platt och runt metall- eller stenstycke som används vid varpkastning
spel.sport.sedan 1847bildn. till varp ’kast’; jfr 1varp
2knappast plur.
ett spel med kaststenar som ska träffa en pinne som är nedslagen i marken
el. komma så nära den som möjligt
spel.sport.kasta varpasedan 18473upprättstående, svängbar ställning för ordnande av varptrådar
handarb.sedan ca 1640
verb ~de ~t
varp·ar1ordna trådar till varp
handarb.sese1varp
varpa (ngt)sedan 1328testamente upprättat av kaniken Nils i Uppsala (Svenskt Diplomatarium)fornsv. varpa; till 1varp
2förflytta (fartyg) med varp
sjö.sese2varp 4
varpa ngtsedan 1522Peder Månssons Skrifter på svenskatill 2varp 3
Subst.:vbid1-387530varpande,
vbid2-387530varpning