äv. åld.
varseblivavarsebliva
[va`rse-el.vars`e-]
verb varseblev varseblivit, pres. varseblir äv. åld. varsebliver
var·se|bliv·it●äv. lös förb. i formenbli varse
bli medveten om
närvaron av ngn el. ngt genom sinnena, särsk. synsinnet
psykol.JFRcohyponympercipieracohyponymregistrera 2
förmågan att varsebli sin omvärldvarsebli ngn/ngt/SATSsedan 1839Subst.:vbid1-387594varseblivande,
varseblivning