Svensk ordbok 2009, webbversion

varsel [va´rs-äv.vars´-] substantiv varslet, plur. ~, best. plur. varslen varsl·et●förhands­meddelande om viss förut­sedd (negativ) händelse komm.sag.JFRcohyponymförebud varselljusstrejkvarselfå varsel om upp­sägningförbundet drog till­baka sitt varsel om strejkhon måste fly med fem minuters varsel○spec. i ett ut­tryck för (brist på) möjlighet till för­beredelsevad snällt att du tar lektionen med så kort varsel!○äv. om sinnes­intryck som tolkas som före­bud till senare händelseJFRcohyponymföraningcohyponymförkänslacohyponymaning 1 varselhallucinationvarselupplevelsehan hade ofta varsel○spec. i folk­tronfenomen som an­tas före­båda ngt JFRcohyponymomencohyponym1tyda kometen upp­fattades som ett varsel om kommande o­lyckorvarsel (om ngt/SATS)sedan 1678bildat till fornsv. vara ’iakt­ta; varna’; jfr förvara, 4var, 2vara