adverb
●till vilken plats
som inledning till direkt el. indirekt fråga
Nollvart ska du gå?hon frågade vart kusinerna hade tagit vägen○äv.i vilken riktning
vart sprang han?sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. hvart, till hvar ’var’ och at ’åt’
2vart
substantiv,
ingen böjning, n-genus
●i vissa uttryck och sammansättn.
ngt stycke i godtycklig riktning
ofta i nekande sammanhang; konkret el. abstrakt
Nollingenvartnågonvarthon kom ingen vart med broderietsedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. nokon vart ’någon vart’; vart bet. urspr. ’vänd emot’; jfr lovart, vedervärdig