substantiv ~n veckor
veck·an●tidsperiod om sju namngivna dagar
som löper i ständigt samma ordningsföljd; ofta i mindre exakta tidsangivelser
tid.veckodagveckogammalsommarveckaångerveckadet tar en vecka innan vi får svar på provetveckor, månader och år○särsk. om sjudagarsperiod räknad från en måndag till nästföljande söndagveckoslutpåskveckavecka 47de flesta arbetar 40 timmar per veckahan spelar tennis en gång i veckanhon har semester nästa vecka○äv. om enbart vardagarna i en veckapappa är borta i veckorna och kommer hem till helgernaen vit vecka
en vecka när ngn avstår från alkohol
efter nyår kan det vara dags för en vit vecka
jämn veckavecka med jämnt ordningsnummerstilla veckanveckan före påskdvs. fr. o. m. palmsöndag t. o. m. påskaftonsvarta veckanveckan före första världskrigets utbrott23/7 till 1/8 1914udda veckavecka med udda ordningsnummervecka ut och vecka invarje vecka under en lång tid
manchesterbyxorna blev hans nya favoriter och han hade dem på sig vecka ut och vecka in
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. vika; gemens. germ. ord, trol. med grundbet. ’växling, skifte’ och besl. med 1vika, vice
2veck`a
verb ~de ~t
veck·ar●göra veck i
ngt, avsiktligt el. oavsiktligt
hush.JFRcohyponym1vika 1
en veckad kjolakta så att du inte veckar papperet○spec. med.slemhinnan i tarmen var kraftigt veckadvecka ngtsedan 1676Subst.:vbid1-388737veckande,
veckning