Svensk ordbok 2009, webbversion
ve`dbrand
substantiv ~en vedbränder
ved|brand·en1eldning med ved
åld.hush.sedan 18792bränsle
vanligen ved
ngt åld.hush.fri vedbrandsedan 1384privilegiebrev för Norrköping utfärdat av kung Albrekt (Kjellberg)fornsv. vidha brander; till ved och brand