Svensk ordbok 2009, webbversion

ve`dbrand substantiv ~en vedbränder ved|­brand·en1eldning med ved åld.hush.sedan 18792bränsle vanligen ved ngt åld.hush.fri vedbrandsedan 1384privilegiebrev för Norrköping utfärdat av kung Albrekt (Kjellberg)fornsv. vidha brander; till ved och brand