Svensk ordbok 2009, webbversion

ve`derbörande adjektiv, ingen böjning veder|­bör·andesom det här är fråga om enl. vad man kan räkna ut av samman­hanget formelltadmin.tala med vederbörande tjänste­manofta i substantivisk an­vändning om person, särsk. när man vill und­vika att an­ge könformellt; ibl. iron.var och en får välja den lösning som passar vederbörande bästhöga vederbörandeden/de som bestämmerofta iron.sedan 1656 (som subst.)