Svensk ordbok 2009, webbversion

ve`dergälla verb vedergällde vedergällt, pres. vedergäller veder|­gäll·er●besvara med direkt, egen­mäktig bestraffning för skada el. o­förrätt som ngn annan vållat komm.JFRcohyponymhämnas USA var tvingat att vedergälla terror­dåden i New York och Washington○äv. neutraltåter­gälda vedergälla ont med gottvedergälla ngt (med ngt)sedan ca 1500Josua bok, Domare bokenfornsv. vidhergiälda; efter lågty. weddergelden med samma betydelse, eg. ’ge i gen­gäld’ Subst.:vbid1-388898vedergällande, vedergällning