Svensk ordbok 2009, webbversion

ve`dergällning substantiv ~en ~ar veder|­gäll·ning·en1direkt, egen­mäktig bestraffning som ut­förs som svar på o­förrätt komm.JFRcohyponymhämndcohyponym1straffcohyponymrepressalie vedergällningsaktionmassiv militär vedergällninghot om vedergällningsom vedergällning för bomb­attentatet bombades den stad där terroristerna troddes ha sitt hög­kvartervedergällning (av/för ngt/SATS) (med ngt)sedan 15382ngt som delas ut som ersättning för viss in­sats åld.ekon.JFRcohyponymbelöningcohyponymkompensation vedergällning (för ngt/SATS)sedan 1563