Svensk ordbok 2009, webbversion

ve`derlägga verb vederlade vederlagt, pres. vederlägger veder|­lägg·er●bevisa felaktigheten hos på­stående, resonemang etc. komm.SYN.synonymgendriva JFRcohyponymdementera en djärv teori som ingen har kunnat vederlägga○ngn gång äv. med avs. på personhan kunde slut­giltigt vederlägga sin menings­motståndare○äv. (ngt ut­vidgat) i schacksammanhangsvartspelaren lyckades vederlägga vits offerkombinationvederlägga ngn/ngtsedan 1660av ty. widerlegen med samma betydelse, urspr. ’lägga (bevis) emot’ Subst.:vbid1-388940vederläggande, vbid2-388940vederläggning