Svensk ordbok 2009, webbversion

ve`derlag substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en veder|­lag·et1ersättning för (arbets)prestation ekon.JFRcohyponymbetalningcohyponymlöncohyponymvaluta 2 hon gav ingen­ting utan vederlag○spec.avgångs­vederlag fri­villiga av­gångar med vederlagvederlag (för ngt), (mot) vederlag, ett vederlag (på BELOPP)sedan mitten av 1300-taletGotlands-Lagenfornsv. vidherlagh; av lågty. wedderlach med samma betydelse, urspr. ’vad som lägges emot’ 2byggnads­del som ut­gör stöd byggn.tekn.vederlagslistvederlagsmursedan 1761