Svensk ordbok 2009, webbversion

vehik´el substantiv ~n vehiklar vehikl·ar1medel för kommunikation mindre brukl.trafik.en vehikel från cykel­sportens barndomsedan 1798av lat. vehic´ulum ’for­don’ 2konsistensgivande men medicinskt verknings­lös bestånds­del i läke­medel med.sedan 1821