Svensk ordbok 2009, webbversion
vehik´el
substantiv ~n vehiklar
vehikl·ar1medel för kommunikation
mindre brukl.trafik.en vehikel från cykelsportens barndomsedan 1798av lat. vehic´ulum ’fordon’
2konsistensgivande men medicinskt verkningslös beståndsdel i läkemedel
med.sedan 1821