substantiv ~n vendettor
vend·ett·an●blodshämnd
sociol.en vendetta mellan två sicilianska familjer○ibl. bildligt om häftig polemik e.d.ett kapitel i memoarerna var en enda lång vendetta mot NNsedan 1855av ita. vendetta med samma betydelse; av lat. vindic´ta i bet. ’straff; hämnd’; jfr vindicera