Svensk ordbok 2009, webbversion
veneration
[
-∫o
´
n
]
substantiv
~en
vener·at·ion·en
●
djup vördnad
ngt högt.
komm.
hans veneration för den store mannen
veneration (för ngn/ngt)
sedan 1633
av lat.
venera
´
tio
’tillbedjan; vördnad’, till
ven
´
us
’behag; kärlek’; jfr
1
vän