Svensk ordbok 2009, webbversion

veneration [-∫o´n] substantiv ~en vener·at·ion·endjup vördnad ngt högt.komm.hans veneration för den store mannenveneration (för ngn/ngt)sedan 1633av lat. venera´tio ’till­bedjan; vördnad’, till ven´us ’behag; kärlek’; jfr 1vän