Svensk ordbok 2009, webbversion

venti´l substantiv ~en ~er vent·il·en1mekanisk an­ordning för av­stängning eller reglering av vätskors eller gasers strömning i rör eller genom öppning hush.tekn.ventilgummiventilhattcykelventilklaffventilstrypventilsäkerhetsventildet pyste ur ventilerna○spec. mus.klaff som reglerar ton­höjden på orgel och mässings­blåsinstrument ○äv.an­ordning som släpper fram elektrisk ström i bara en riktning SYN.synonymlikriktare ○äv. bildligt om möjlighet till ut­lopp för starka känslor o.d.sam­talen med psykologen fungerade som en ventil för henneen ventil (för ngn/ngt)sedan 1686av medeltidslat. venti´le med samma betydelse; till ventilera 2liten vädringslucka i hus eller for­don ibl. med sug- el. fläktanordning hush.sjö.JFRcohyponymglugg fågeln hade tagit sig in genom ventilen○äv.(cirkel­formig) glasad, stängbar lucka i fartygs­sida eller däckshus sedan 1818