Svensk ordbok 2009, webbversion

ver`kan substantiv, best. f. ~, n-genus; som plur. kan användas verkningar verk·an1kraft att fungera som förändrande faktor på viss före­teelse; med visst resultat som följd fil.JFRcohyponymeffekt 1cohyponymföljd 1cohyponyminverkancohyponymresultat skadeverkansprängverkanmedicinen hade av­sedd verkanverkan av bedövningen försvinner efter 12 timmarhotet skulle verka av­skräckande men det fick mot­satt verkanen lag om skydds­internering hade in­förts med o­medelbar verkanbeslut med retroaktiv verkan○äv. om resultat e.d. av mot­svarande handling el. skeendefärgverkansymbolverkangöra verkanha verkanskydds­vallarna mildrade verkningarna av stormenen åt­gärd som förfelade sin verkan○spec. (i mer el. mindre filosofiska samman­hang)det som o­undvikligen följer orsak och verkanverkan (av ngt/SATS) (på ngn/ngt)till den verkan det hava kantill den nytta det eventuellt kan görangt åld.​ de tänker boj­kotta kläder från låglöne­länder, till den verkan det hava kan sedan 1527fornsv. värkan; till verka 2nästan en­bart i sammansättn. fort­löpande in­riktning av krafterna på ngt arb.medverkansamverkansedan 1449Åbo domkyrkas Svartbok