Svensk ordbok 2009, webbversion

ver`klighet substantiv ~en ~er verk·lig·het·en●samman­fattningen av allt som faktiskt och på­tagligt före­kommer i världen el. in­om visst konkret el. abstrakt om­råde; särsk. i mots. till fantasier e.d. NollJFRcohyponymrealitet verklighetsanknytningverklighetsflyktverklighetstrogenfantasi och verklighetvision och verklighetförhållandet mellan dikt och verkligheten roman som speglar dagens verklighethan ville upp­leva ballong­flygning i verkligheten○ibl. med ton­vikt på negativa dragden krassa verklighetenden bistra verkligheten var att landet var bankrutt○äv. in­skränktngt som faktiskt och på­tagligt före­kommer göra verklighet av sina planerhennes dröm blev verklighet○spec. om (ngns) normal(a) livs­miljö e.d.ton­åringarnas verklighetdagens nya verklighet○ibl. med stark kontrast mot teoretiska studier, skyddad miljö m.m.efter fem år på universitetet ville han komma ut i verkligheten(i) verkligheteni verklighetenegentligenofta för att ange mots. till ngt förväntat e.d.​ han hade titeln amiral, men i verkligheten hade han ingen erfarenhet av sjö­militära ting virtuell verklighet(av­gränsad del av) verkligheten simulerad med hjälp av (viss) dator­tekniksedan 1680Du säger ’jag’ och ’det gäller mig’ men det gäller ett vad: I verklighet är du ingen. Så jaglös, naken och formlös är verkligheten!Gunnar Ekelöf, Tag och skriv (i Färjesång, 1941)