Svensk ordbok 2009, webbversion

ver`ktyg substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en verk|­tyg·et●(manuell) an­ordning för samman­fogning, bearbetning eller sönder­delning av material eller före­mål verkt.verktygslådaeggverktyghandverktyghuggverktygprecisionsverktyghammare, såg, hyvel, borr och tång är exempel på verktyg för arbete i trä○äv. bildligt, spec. om (effektivt) abstrakt hjälp­medeltankeverktygverktyg för automatisk språk­analys○spec. äv. om person som ut­nyttjas för att ut­föra ngn annans (ofta illa­sinnade) planerdiktatorns lydiga verktygett verktyg (för ngn/ngt/att+V)sedan 1495Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. värktygh; efter ty. Werkzeug med samma betydelse; jfr 2tyg